why do you cry?

jag är en väldigt känslig person har jag märkt. det är grymt irriterande, speciellt när jag vet att många i min omgivning också tycker det. jag tycker att jag inte alls var så här när jag var liten, men jag kom på att det var jag visst. När jag var lite mindre var jag också såhär, att jag börja typ gråta för ingenting? Men en gång, under en familjeövernattning med laget kom janne fram till mig och sa åt mig på skarpen. han sa att de andra tjejerna såg upp till mig, och att jag inte borde vika ner mig för småsaker. (det kunde ju ha varit så att jag inte tog han på allvar, med tanke på att han hade en cykelhjälm på huvudet och var väl inte helt onykter haha,) jag tog åt mig det här, och tyckte att det blev mycket mycket bättre. sen gick några år och nu är jag såhär igen. det är verkligen hyperirriterande. men ska försöka bättre mig. jag ska nog försöka tänka tillbaka på vad jag gjorde efter att janne sa det där till mig. för det försvann nästan helt. well well, hoppas det kan hjälpa lite nu med idrottspsykologen jag kommer gå till några gånger.

till något helt annat: idag är det sista skoldan utan jullan & froudi. :D dessutom börjar SM-finalsteget i vikingahallen för P94 woho! jag ska heja! ;)
btw, jag säger lycka till till våra herrjuniorer som är påväg ner till göteborg för att ta hem SM-guldet! LYCKA TILL GUYS!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0