Schweet

riktigt jobbig träning. dock inte fysiskt, utan psykiskt. vi hade ingen träning ens. det var krissamtal. om matchen igår. många hade mycket att säga. för min del blev det väldigt känslosamt. stor del var väl för att innan träningen hade några tårar runnit från min kind, så det gjorde det svårare för mig att prata i grupp. och sen kom lite andra saker fram, och då bara brast det kan man säga. skulle vara skönt om du hade pratat med mig efter, bara för att få höra vad du tänker, men jaja. nu har jag fått mitt sagt, och jag hoppas att alla förstod det. nu är det bara för mig att ta mig i kragen och försöka göra mitt bästa för att förändra saker och ting. jag behöver väl tro på mig själv. det är som ramona sa till mig idag: "det är så typiskt att allt ska hända på en gång för dig." kanske det som gör allt svårare, för vissa stunder vill jag bara - helt seriöst - lägga mig ner och dö. fast det kan jag ju egentligen inte känna, för tänk alla dom i världen som har det såå mycket värre än mig. jag är en jävla fis i rymden för dem. kanske ska jag börja tänka så. "SKÄRP DIG NU!" för allt blir lixom bara värre. men man måste få må dåligt ibland. måste få gräva ner sig ibland och bara gå in i mörkret. så känner jag iallafall. min period av det skiten är förhoppningsvis snart slut, för just nu känner jag att det inte kommer komma fler bakslag. nu har det värsta hänt, så inget mer skit om detta. så nu ska jag bara skita i det och gå vidare. det kommer inte bli lätt kan jag meddela, men nu vet jag vad jag ska göra iallafall. och förhoppningsvis kommer det andra med tiden, men lite hjälp skulle nog behövas. coach, would you help me? jag hoppas verkligen inte jag sa något jag inte skulle idag på mötet. men vi skulle vara ärliga.