Schweet

haha, vilket jävla pisstema det var för den här dagen! fast det kan vara ganska fint att prata om sin första kärlek. i åttan eller nian skrev jag en uppsats med temat kärlek. då valde jag att skriva med titeln "min första kärlek". den handlade då om en kille jag var kär i när jag var yngre. dock är han inte min första kärlek längre. inte min riktiga första största kärlek. det står skrivet i någon annans panna numera. dock tänker jag nog prata om honom ändå i det här inlägget, bara för att det är kul att minnas. och dessutom är det roligare för er, för ni vet nog inte vem han är.

jag var typ elva år, kanske tolv tillochmed. han gick i klassen över mig. jag minns fortfarande inte hur vi började prata ... JO JUSTE!! såhär var det;

det var en gång ... okej sorry, jag gillar att vara dramatisk ... men hur som helst. en tjejkompis till mig hade fått för sig att jag var intresserad av den här killen, och kanske var jag det också (utan att vilja erkänna det). därför går hon fram till honom och frågar chans på honom åt mig (men herregud, NI HÖR JU ... men vänta, det här är bara början!). jag fick som vanligt kalla fötter, och blev skitnervös och sa direkt till honom efter att jag inte hade någon aning om att sarah hade frågat honom det. (egentligen visste jag det EXAKT. tror tillochmed jag stod och spanade in när hon frågade honom). på ett eller annat sätt fick jag hur som helst tag i hans mobilnummer och skickade detta förklarande sms "att jag inte visste om detta". till svar fick jag "okej, fan då ... :(". det var så det hela började. efter den dagen insåg vi båda två att vi gillade varandra. väldigt mycket. vi smsade varje dag. varje jävla dag. på den tiden hade man ju kontantkort, som tog slut PÅ EN GÅNG. jag vågade dock aldrig säga det till mamma, så jag smög alltid iväg själv och köpte nytt. väldigt dyrt, väldigt dyrt... men det gjorde mig ingenting. jag svävade på rosa moln vissa dagar. vad jag föll för riktigt kommer jag inte ihåg. men hans charm och humor stod högt på listan.

det här pågick ett bra tag. det blev tyvärr aldrig något seriöst. ingen av oss vågade ta steget. men jag var kär. så kär. jag minns som det var igår när han var på klassresa över några dagar. jag gick som en zombie i skolan, var helt tokig. saknade honom extremt. jag brukar inte säga att man var kär när man gick på mellanstadiet. men det var jag... vi... oboy va vackert det var haha. men en dag tog det bara slut. eller en sommar kanske jag ska säga. när han började högstadiet. och jag minns hur jag brukade sitta ute på rasterna och kolla när "märstabussen" kom, bara för att se honom. få honom att se mig. när jag började högstadiet började vi på samma skola igen. (otippat?) det tog mig ungefär tre år ... TRE ÅR att komma över den här grabben. kanske förstår ni lite bättre varför jag har lite hard time nuförtiden också?

när jag läser igenom det här är det så roligt att jag bara vill skratta. gud så dramatiskt allt låter. kunde man verkligen vara så kär då? men jag lovar er. jag har varit riktigt kär två gånger. och det här var en av dom! tyvärr har jag ingen bild, det hade varit riktigt roligt hihi. så läs och njut om mina skojigheter i livet, någon glädjer det nog!