Schweet

vi mötte upp henne på arlanda, tillsammans med flera andra och hennes familj. när hon kom ut i ankomsthallen där vi stod och väntade var det så konstigt. tjejen man inte har träffat sen den 26 juli förra året gick nu där, emot oss. det var en sjukt konstig känsla, och det började sticka i mina tårkanaler. men när julia kom fram till mig och kramade mig var det såååå underbart. lilla söta du, det var en sjukt härlig känsla att få hålla om dig igen!

efter det var det en mysig frukost hemma hos henne, tillsammans med många andra. jättegott, strålande väder och glada miner. men jag ska vara helt ärlig nu. det här kommer låta skitkonstigt. jag insåg att jag inte hade fattat att hon faktiskt var hemma ... förrän typ nu. inte ens när jag träffade henne, face to face, så verkar jag ha förstått att hon faktiskt ÄR här igen. men nu ... jag vill träffa dig nununu!!! det finns så mycket att ta igen, och jag hoppas att vi får göra det snart hihi. men hur som helst, personen som jag saknat mest av allt detta år är hemma igen. DU ÄR HEMMA!