onsdag


igår var en lång dag. det var fotografering på dagis, samtidigt som barnen hade bestämt sig för att vara på dåligt humör. huvudet var verkligen klart efter dessa timmar. när jag kommer till träningen möts jag av "vi ska ha coopertest". min första reaktion var ilska. jag var så arg. och jag tog ut det på helt fel människor. när jag tog mitt förnuft till fånga, så insåg jag att det inte fanns någon riktig anledning för mig att vara så arg. jag vet att det är rädslan att misslyckas som tar över, och övergår i ilska men jag insåg ändå att det var bara för mig att köra. så jag lugnade ner mig och tog mig igenom ännu ett coopertest. tiden vill jag dessvärre inte tala om, för den är jag verkligen inte nöjd med - nånstans. men jag förbättrade mig med typ 22 sekunder, vilket jag faktiskt måste vara nöjd med. jag är ingen löpare, inte alls faktiskt. vilket verkligen är synd, för jag skulle kunna döda för att ha en fysik som jag kände mig vältränad och verkligen kunde springa fort i såna här sammanhang. men nä, jag får nöja mig med att gilla korta sprintdistanser, där har jag en chans iallafall.

idag är det onsdag. härliga onsdag. jag ligger på en spikmatta och njuter av lite tid i soffan och framför teven. spikmattan känns välbehövlig för tillfället, då jag bär en del klumpar på dagis. (tro mig, klumpar är rätta ordet... visserligen är de söta och underbara, men de väger bly ibland). har ätit en god middag med familjen, och ikväll blir det myskväll framför brasan och greys anatomy. såna här dagar och kvällar går alldeles för fort.

jag saknar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0