Schweet

klockan är snart 8 och jag har redan hunnit med att vara ute på en promenad, se solen gå upp bakom alla träd, duschat och fixat mig och har även precis ätit en god frukost bestående av havregrynsgröt. på TV:n är det "Vakna med The Voice" och jag har fortfarande lite tid att bara sitta i soffan och ta det lugnt, filosofera och tänka lika på framtiden. för igår var en trevlig dag, med sol och fint väder + ett givande möte i Uppsala med två braiga tjejer. det här kommer nog bli riktigt bra, riktigt bra.

Idag ska jag börja på mitt nya jobb för övrigt. Jag har inte hunnit berätta detta eftersom allt har gått så fort. i söndagskväll hade jag en 75% anställning på ett företag som receptionist. på måndagskvällen hade jag tackat ja till ett heltidsvikariat fram till årskiftet på ett dagis i Väsby. det gick väldigt fort allting, men det känns bra. det kommer nog bli bra tror jag. jag ska dessutom vara på småbarnsavdelningen så jag ska lära mig byta blöjor idag. det är lite smånervöst faktiskt, men det går säkert också bra till slut hihi.

visserligen vaknade jag imorse väldigt tidigt av mattläggarna som höll på att röja inne i badrummet. men det gjorde inte så mycket. jag tog mitt pick och pack och tog en lång promenad istället. en fin höstmorgon, vad mer kan man begära? kanske en batteriladdad ipod, eller en fungerande iphone, men inte gnäller jag inte! det var en mycket bra start på dagen.

resten av dagen har jag bara tagit hand om mig själv. det blidde en långdusch med benrakning och hårinpackning. sånt som får en att må en smula bra det vill säga. visserligen hade det varit skönt med ett badkar vid det tillfället, men som sagt - inte klagar jag! annars har jag inte gjort så mycket alls idag faktiskt. det skulle bli en tripp till Arlandastad Golfresturang för att hälsa på Annsen och äta lite gott. men det ändrade vi på, och istället blev det en mindre glamourös portion med spagetti och falukorv för mig här hemma. det i sin tur resulterade i mycket oskön magont, men vad gör man inte för mat som sagt? för mig har det fram till nu bestått av en massa timmar med Vänner-tittande. det var säsong 10 som rullade runt i DVD:n. jag har skrattat och gråtit om vart annat. det är utan tvekan den bästa säsongen av dem alla ... och nu är den slut ännu en gång.

idag fick vi ta ett sista farväl. odensala kyrka var i stort sätt fullsatt för din skull. inte är jag förvånad, du var så otroligt omtyckt av så många. det hoppas jag du insåg. du fick en jättefin begravning, det var du värd.

jag grät så fort jag satte mig i bänken, och läste programmet för ceremonin. tur var väl att jag hade fina personer bredvid mig. när det började spelas dragspel i din ära var det som ett hugg i hjärtat. det var så många gånger jag gick in till dig och mormor, och jag hörde ditt dragspelande ända utifrån. tänk att aldrig mer få höra det, eller att höra ditt fina skratt eller hålla dina stora händer. du har alltid varit en stor del av mitt liv.

vår älskade arne, tack för allt.

tack för allt du gjort, för alla påhitt, för ditt engagemang.

tack för att du delade med dig av ditt stora hjärta,

tack för att du alltid funnits där för mig, och alla andra.

du hade så mycket liv i dig, jag hoppas du får det bra där du är nu.

men glöm oss inte, glöm inte dina nära och kära,

för vi kommer aldrig glömma dig.

______________

19 år... 19 år fanns du där för mig.

du var en person jag träffade i stort sätt varje dag.

vi har gjort mycket tillsammans. firat jul, födelesedagar, spelat kort, åkt på utflykter och mycket mer som jag säkert inte minns. men mycket glömmer jag aldrig. hur jag varje dag åkte hem från skolan, kom hem runt kvart över ett gick förbi er - då ni alltid satt och åt lunch eller tog er fika. eller hur du väldigt ofta svängde runt med mig och försökte dansa med mig i köket. bra gick det inte alltid, med tanke på hur kass jag faktiskt är på att dansa. men du tyckte bara det var roligt.

jag skulle kunna prata i evigheter. för döva öron, för stängda dörrar. men jag lämnar det här.

jag kan inte säga det nog så många gånger... men tack för allt!

jag kommer sakna dig, så otroligt.

idag fick vi ta ett sista farväl. odensala kyrka var i stort sätt fullsatt för din skull. inte är jag förvånad, du var så otroligt omtyckt av så många. det hoppas jag du insåg. du fick en jättefin begravning, det var du värd.

jag grät så fort jag satte mig i bänken, och läste programmet för ceremonin. tur var väl att jag hade fina personer bredvid mig. när det började spelas dragspel i din ära var det som ett hugg i hjärtat. det var så många gånger jag gick in till dig och mormor, och jag hörde ditt dragspelande ända utifrån. tänk att aldrig mer få höra det, eller att höra ditt fina skratt eller hålla dina stora händer. du har alltid varit en stor del av mitt liv.

vår älskade arne, tack för allt.

tack för allt du gjort, för alla påhitt, för ditt engagemang.

tack för att du delade med dig av ditt stora hjärta,

tack för att du alltid funnits där för mig, och alla andra.

du hade så mycket liv i dig, jag hoppas du får det bra där du är nu.

men glöm oss inte, glöm inte dina nära och kära,

för vi kommer aldrig glömma dig.

19 år... 19 år fanns du där för mig.

du var en person jag träffade i stort sätt varje dag.

vi har gjort mycket tillsammans. firat jul, födelesedagar, spelat kort, åkt på utflykter och mycket mer som jag säkert inte minns. men mycket glömmer jag aldrig. hur jag varje dag åkte hem från skolan, kom hem runt kvart över ett gick förbi er - då ni alltid satt och åt lunch eller tog er fika. eller hur du väldigt ofta svängde runt med mig och försökte dansa med mig i köket. bra gick det inte alltid, med tanke på hur kass jag faktiskt är på att dansa. men du tyckte bara det var roligt.

jag skulle kunna prata i evigheter. för döva öron, för stängda dörrar. men jag lämnar det här.

jag kan inte säga det nog så många gånger... men tack för allt!

jag kommer sakna dig, så otroligt.

morgondagen har blandade känslor. jag vill verkligen inte att den här dagen ska komma, men snart är den här. och då är det definitivt, för att citera min mormor. jag är rädd att jag gråtit för mycket innan, och att jag inte har något kvar. jag vill inte säga hejdå.

samtidigt som detta "jag-vill-inte-ha-torsdag-scenario" så kan jag inte göra annat än att se fram emot morgondagen. det blir nämligen så trevligt att jag får träffa en efterlängtad tjej. ska nämligen luncha med bästa jullan i den kära gamla skolan. lite old times känner jag på den, mycket välbehövligt!

fredagen började alldeles för tidigt när klockan ringde vid 6 på morgonen och det var dags för en joggingtur. det var meningen att jag skulle jobba bort massa slaggprodukter, men är rätt säker på att det fick motsatt effekt. hur som helst så fortsatte det på dagis då jag hoppade in som den gulliga vikarien jag är. barnen är så söta, och det är så roligt! trots att man blir lite trött efter en dag med dem... tiden gick fort och vips satt jag på ett tåg med bästaste! jag och malin tog vårt pack (vilket bestod av en mumsig macka, ännu mumsigare "munk-bulle" och pricken över i:et ... LION) och begav oss mot Gröna Lund. Där väntade Lovisa och två andra söta tjejer, och vi satte oss ner för att vänta. 20.00 slog klockan till slut och det var dags. The Arks sista konsert. ett storslaget avslut på en storslagen karriär. jag ångrade att jag inte kunde lite fler verser, så jag kunde sjunga med ännu mer. men jag njöt ändå. njöt av bandet, njöt av Olas röst, njöt av sällskapet, njöt av hur äkta dom är. eller ska man säga var? morgonen efter kunde jag fortfarande höra tonerna av calleth you cometh I då 15000 människor sträckte sina händer i luften och sjöng med. något finare har jag inte varit med om på länge. vid den tidpunkten ville jag dessutom armbåga mig fram till Malin som av någon anledning kommit längre fram än vad jag gjort, och bara krama och hålla om henne. det fick jag spara med till efter konserten. men det var en helt klart värd kväll, en underbar varm höstkväll framför fantastiska toner som ekade ut i Stockholmskvällen ... tack för musiken The Ark!

nu insåg jag att jag inte kan skriva kortfattat så kanske räcker det med detta? nej ... vill ju berätta mermer!

på lördagen var det dags för seriepremiär. vi vann både DIV1 och DIV2. bra tjejer, nu är vi igång! senare på kvällen mötte jag upp Sanna och Sara i Väsby. vi handlade gott och åkte sen hem till Sanna för att äta upp allt... jättegod middag och gudomlig efterrätt. om jag inte hade haft bilen hade jag kunnat rulla hem. lätt. jag kan annars inte säga annat än att det var sååå roligt och hade en så mysig kväll med mina två fina vänner. hur bra som helst för att sammanfatta det!

Sannas små söta änglar!

söndagen bestod av jobb och en mysig middag med familjen. hela familjen, med mormor inräknad. väldigt bra slut på en bra helg! en ny vecka är det och det är redan tisdagkväll. imorgon händer det lite grejer, men det berättar jag mer om en annan dag. nu är det dags att krypa ner i sängen bredvid mamsen för att titta på en av våra favoritserier. Ghost Whisperer. Förresten ... vafan är det som händer i Märsta? Sigtuna? Skepptuna? det är helt sjukt när allt är så nära.

utanför blåser det allt annat än lätta briser. men jisses va skönt det var att sova idag tills jag vaknade. ingen alarmklocka som gav ifrån sig ett irriterande ljud. visserligen, ni som känner mig vet att jag inte sover speciellt länge. men det var skönt ändå! detta betyder givetvis att jag är ledig från jobbet idag. är ledig i flera dagar faktiskt.

idag ska jag börja med att spendera dagen med bästa frasse och bella. frasse som äntligen är hemma från turkiet. tyvärr är hon nog alldeles för brun för att umgås med mig, men det ska bli kul att träffa båda två. sen är det dags för att ha ett möte med allas våran robban Z, för lite hjälp med jobb. det är ganska välbehövligt för tillfället.

att sitta i ett rum med en mysig lampa tänd, lyssna på "Hear you me" med Jimmy Eat World, eller varför inte "Streets of Philadelphia" med Bruce Springsteen MÅSTE nästan vara terapi för själen. ibland behövs det verkligen. tro mig. och inte kan det bli bättre när "halleluijah" helt plötsligt smyger sig fram på ett härligt sätt i högtalarna...

jag vet, ibland låter jag som en hippie. men sanningen är den att egentligen skulle jag spenderat kvällen i stora staden med en fin vän. en fin vän som jag saknar så mycket att det ibland är riktigt tungt. en vän jag väldigt länge har kunnat kalla min andra hälft, och som jag inte vill sluta kalla det. jag har inte träffat henne på alltför länge, och det är fel. ack så fel. för vi två tillsammans, det om något är oslagbart. varför är jag inte på väg in då, kanske ni undrar? komplikationer uppstod och jag hoppas av hela mitt hjärta just nu att vi kan ses imorgon istället.

annars har jag haft en bra dag. vaknade dock på fel sida och höll på att börja gråta för att mamma hade köpt alldeles för mycket bröd. jag vet, dagens I-landsproblem enligt mig. hur som helst så blev den bättre när jag åkte och jobbade några timmar, och jag sen fick finbesök av mamma, mormor och syrran. vi tog en fika på Waynés och jag drog i mig deras underbara cheesecake... kill me va god den är! och SOM jag ätit dessa två dagar. igårkväll hade jag dundermysigt med anna lincoln som kom och besökte mig i mitt lilla rum. det blev filmen "hur många lingon finns i världen" , samt godis och chips tills jag storknade. det var mysigt och trevligt. ni vet att man kan ha vissa vänner som man kan umgås med, sitta tysta och det känns inte konstigt alls? ja, anna min vän ... du är en sån. och det är en komplimang utan dess like. det betyder att vi hör ihop. tack för sällskapet, det var alldeles för länge sen!

så ikväll blir det en lördagkväll hemma med föräldrarna och min fina syster. dags att tagga upp för två matcher i Rimbo imorgon.. uppe med tuppen är det som gäller! dags att vinna mot dessa också tjejer. sen är det väl till att göra som alla andra, och se seriepremiären för Herrarna i Allsvenskan. det är jättekul för er, absolut! (jag vet att jag låter ironisk, men det är jag inte. det är stort killar!!)

onsdagkväll innebär bara en sak. ledigt. på med myskläder och sitt i soffan och bara njut. det är exakt det jag gör just nu. har tagit på mig the-big-fleece, vilket även betyder att nu börjar det rulla mot mörkare tider. en del av mig tycker det ska bli sjukt mysigt, med tända ljus. varma kläder och mörka kvällar. men jisses vad jag kan sakna värmen ibland. jag saknar sommaren, värmen, känslan, vännerna. sommaren är alltid bäst ändå, trots allt.

i måndags var jag på arbetsintevju på arlanda. tjejerna jag pratade med var trevliga, och de pratade enormt mycket. självklart kunde det ha gått bättre, men det kunde också ha gått sämre. jag längtar efter några som nappar på mig snart, skulle vilja ha ett fast jobb så jag inte behöver oroa mig över inkomsten som behöver vara där den ska om ett halvår ungefär ... hur som helst, den här veckan jobbar jag massor. jobbar varje dag fram till tisdag, så jag kanske kommer vara lite osocial. idag har jag städat massor. försökte organisera lite på vårt lilla lager, och ja.. vet inte om jag lyckades men jisses vad jag städat som sagt. imorgon kommer även vår nya butikschef, det ska bli spännande. vi får se vad det är för människa som kommer in genom dörren... jag hoppas att det är vår Sanna ...

annars blir jag rädd för allt som händer. att jobba gör att jag inte riktigt hänger med i vardagen. och idag ligger mina tankar hos Stefan Liv och hans familj.. även till resten av de ryska spelarna. en så hemsk händelse att jag fick ont i hjärtat när jag hörde det. tänk att vara på väg till en match, glad och spänd, sen på bara några sekunder tar allt slut. nej usch, det går inte att tänka... VILA I FRID ALLA! och det här, som så mycket annat, får mig att inse att man måste ta hand om varandra. en dag kan det bara vara försent. jag önskar jag kunde bli bättre på det!

skrattar bäst som skrattar sist eller nåt.

för hur slutade det, och vem var det som blev sårad?

men jag är jag. det finns fortfarande ett litet emokid inom mig,

som vet hur jag ska handskas med det.

vi kan iallafall låtsas att det är så.

tänk vad livet var enklare när man var såhär liten,

då lycka var att stå och hålla sin bästa vän i handen under ett luciatåg.

ibland önskar jag att det fortfarande var så lätt, och inte så fruktansvärt tungt i vissa stunder.

för övrigt så ska jag gifta mig och flytta ihop med tjejen på bilden. det är givet.