Schweet

jag har inget mer än mina tankar

gårdagskvällen fick mig att tänka. tänka lite extra.

är det dig jag längtar efter, eller är det bara någon?

men en vän fick mig att inse,

att jag vill förklara. bara få förklara varför allt blev som det blev.

varför jag gjorde som jag gjorde, och betedde mig som jag betedde mig.

mest av allt kanske jag egentligen vill spola tillbaka tiden,

till tiden då jag var någonting för dig.

vad jag önskar att allt var annorlunda, att vi levde i en annan tid, en annan plats.

då hade det kanske inte blivit som det blivit, eller?

för någon sekund sen insåg jag att det faktiskt kanske är försent.

jag insåg det jag egentligen vet varje dag,

men ibland vill tänka förbi för att tro att det kan ordna sig.

men som sagt, tankarna som rullar -

är det ens det jag vill?