det finns känslor som aldrig suddas ut
det kommer nog vara såhär ett bra tag. att vakna och känna den där klumpen i magen, och att gå runt och kanske inte riktigt orka dra på mungiporna åt tankarna som fastnat i huvudet. förhoppningsvis fortsätter det inte som den här morgonen alltför länge, att inte ens en promenad kunde få mina endorfiner att spruta.
men när jag sen fick träffa min Sanna kunde inte mitt humör bli annat än bättre. så mysigt att äntligen träffas efter så lång tid, och som vi hade mycket att prata om!!
tog sen en sväng förbi gamla jobbet. så kul att träffa kollegorna igen, och det var ju HELT underbart när mina småttingar kände igen mig och ville krama och leka med mig. bästa känslan jag haft på länge, så fantastiskt. ville inte slita mig därifrån, att se hur de växt på bara den korta tid jag varit borta är så kul. efter några timmar kunde jag slita mig iallafall, men jag längtar faktiskt redan tillbaka om jag ska vara ärlig.
kvällen skulle bestå av träning och en middagabeställning från min sida. middagen fick jag, tack mamma. äntligen hemmagjort potatismos med ungstekt falukorv. men löpningen sinade rätt rejält när jag istället den där kvinnliga värken som uppstår ibland. så ja, istället ligger jag och läger ozzy osbournes självbiografi och väntar på att Sverige ska börja spela sin första match i EM. jag längtar redan till fredag!
saknaden är ännu mer påtaglig nu
