hejdå sverige
har haft en helt fantastisk sista vecka i Sverige. har spenderat timmar, dagar och kvällar med enbart nära kära som jag älskar. nu är det endast några fåtal timmar kvar innan vi reser, och jag börjar bli riktigt nervös. har sagt hejdå till många fina tjejer idag, och alldeles för en stund sen var det mormors tur. jisses va jobbigt det var... snart är det dags att säga hejdå till syrran. skona mig, snälla...
men imorrn är det äntligen dags! jag är kortfattad nu, förlåt. men glöm inte att kolla in oss på http://trisstripp.blogg.se. vi kommer hitta på massa bus! hejdå vänner, hejdå sverige. vi ses i maj!
sakna mig inte allt för mycket, :*
kvällstankar- om något jag älskar, hatar, lever för. något jag är!
... att stå nere på sin kant, få ett utspel i fart, hoppa upp innan motståndaren får tag i den där lilla men ack så jobbiga träffen på höften, hänga så länge tills man känner att luften inte orkar bära en längre - sätta bollen stolpe in i bortre delen av målet. den känslan - mina vänner - det är inte mycket som slår det ...
idag gjorde jag min sista handbollsträning på väldigt länge. vem vet hur länge? det kan vara enbart för några månader. kanske klarar jag inte av att vara utan det bara i dessa två månader när vi är borta? det kan vara en fråga om år, eller kanske kommer jag inte tillbaka alls? tanken gör mig snurrig och faktiskt lite rädd också. för just nu känns det rätt... pissigt. okej, det kändes inte riktigt som rätt ord. jobbigt däremot passar bättre in. varför?
grejen är den att jag kan känna att min senaste säsong har varit riktigt som en berg och dalbana. (när jag tänker efter har de senaste åren faktiskt varit lite upp och ner för mig... hur som helst). jag har mått riktigt bra, till att må riktigt jävla dåligt. och mycket tack vare att ordet handboll kretsade kring allt som var i mitt liv. jag insåg en dag att jag gjorde något som fick mig olycklig. jag insåg att jag var och varannan dag kom hem efter träningen och grät. efter varje match ville jag sätta mig i ett hörn och gråta, även fast vi vunnit. allt detta för att jag kände mig så dålig. jag tyckte att allt jag gjorde var dåligt, att jag i stort sätt skjälpte laget istället för hjälpte. när jag sen fick höra att jag bland annat var en "energitjuv" som tog energi från andra ur laget, och jag därför inte fick spela i högsta serien blev det ännu värre. förmodligen trodde personen som sa detta till mig att det skulle hjälpa mig om jag fick reda på detta, och kanske skulle det bli ändring på det. istället blev jag en helt annorlunda person när jag kom till träningarna. jag var rädd för att vara mig själv, rädd för att skrika "FAN" som jag ibland måste göra när jag missar ett skott eller inte klarar nåt - enbart för att få ur det ur systemet så att säga. jag var rädd för att säga "kom igen nu" för att det skulle tolkas fel. jag var helt enkelt rädd för att göra något annat än le på planen. med tanke på att jag var rädd att framför allt mina tränare skulle tolka mig fel, som de redan gjort i x antal veckor och månader. det tog rätt mycket på krafterna. helt plötsligt var det en last att komma till träningen. jag tänkte "vad gör jag här?". en dag bestämde jag mig: nu slutar jag.
det kanske var tur att det var helt fel tidpunkt då jag bestämde mig. det var en vecka utan vanliga träningar, med enbart matcher. och sen kom juluppehållet. efter det hände någonting. jag spelade match i U-laget, och gjorde det som aldrig förr... det gav mig lite extra taggning och ville därför se om jag kunde bli uttagen till Div1-matcherna igen, och ta tillbaka min plats. det kommer ta alldeles för lång tid att förklara hur allt gick med det sen. men det jag vill komma fram till är att jag har haft det jävligt upp och ner, men början på 2012 har förändrat mig som person skulle jag vilja säga. istället för att tänka tillbaka på matchen jag just spelat och klanka ner på mig själv, har jag istället börja försöka enbart se det positiva jag gjort på matcherna och ta åt mig det istället. det har fått mig att må så mycket bättre. jag kan även numera ärligt kunna säga att jag är bra. jag vet att jag kan, och när jag gör det... fan, jag är bra. det är en härlig känsla att äntligen kunna säga det, och vara stolt över sig själv.
så vad är det som gör det så jobbigt då? jo, det jag menar med allt det här är varför kom det inte tidigare? varför kunde jag inte få känna såhär för 4 månader sen. varför kunde jag inte tro på mig själv. varför ska det kännas bra nu? nu när det är slut. det är så typiskt mig. men tanken att känna sig duktig på någonting, att älska någonting så mycket. det ger så mycket i ens liv, omedvetet. att man själv knappt tänker på det.
tack till alla fina handbollstjejer. till alla fantastiska spelare, ledare och andra utomstående som gjort mig till den jag är. för jag har inte kommit dit jag är alldeles själv. jag har fått hjälp, massvis med hjälp, glädje och lycka.
handbollen kommer alltid vara en del av mitt liv, vi får helt enkelt se hur stor den kommer vara framöver...
sovmorgon... eller nåt
det kändes riktigt konstigt att vakna upp denna morgonen till solens strålar och känslan att... jag ska inte till jobbet idag. jisses, det är svårt att förstå att jag har varit på Bullerbyn sen september och nu har det gått så lång tid att det var dags att sluta. och vilken jobbig dag det var då... ojoj.
det började redan på morgonen när jag var tvungen att säga hejdå till vissa föräldrar som inte skulle hämta samma dag, eller som jag inte skulle hinna träffa innan jag slutade för dagen. och sen blev det bara jobbigare och jobbigare efter lunch. vissa av mina små änglar som jag var tvugna att säga hejdå till. det blev många kramar och pussar. även fast de förmodligen inte förstod vad det var som skulle hända, så verkade de ändå förstå att nåt var på gång. för av alla fick jag extra stora kramar och pussar. hua hua saknar dom redan... sen rullade dagen på med en massa hejdå till kollegor, föräldrar och barn. inte det roligaste jag gjort. fick till och med ett samtal från en förälder som ringde enbart för att säga hejdå, att de kommer sakna mig och önska mig lycka till. vilka fantastiska människor det finns...
av principskäl vill jag inte lägga ut bilder på mina små bebisar,
så ger er bara två av dessa bilder för lite stämning
på rasten blev jag avtackad i personalrummet. mina fina kollegor hade köpt presenter, som även anna ska få ta del av. det var bland annat små fina handdukar som chefen våran hade broderat namn på. och sen var det massa bra och praktiska grejer till resan. tummen upp! dagen till ära hade vi bestämt att jag skulle baka, och det verkade uppskattas av alla.
"Last night I sent an angel to watch over you
But he came back soon...
I asked him why?
He smiled and said:
an angel doesn't watch over an angel"
kan ni tänka er min reaktion när jag kom in i personalrummet, tar upp ett kort och läser denna dikt? det var mina närmsta kollegor Maria och Sofi som skrivit denna till mig, och tackade för tiden med mig. fan, det var nära till tårarna. men jag höll mig, och tårarna kom inte förrän jag fick utanför grindarna på slutet av dagen. trots att det var en jobbig dag så var det såklart en riktigt bra dag också. jag har ju aldrig riktigt haft en "sista dag på jobbet" med tanke att på Gallerix sa jag ju upp mig, och lämnade butiken direkt. fick aldrig riktigt känna att det var en "sista dag" jag var där. så det här var helt klart något speciellt för mig ...
Saknar min bästa
Om 8 dagar (vilket för övrigt är helt sjukt) så åker jag och mina två bästa iväg på vår livs resa. förberedelserna är i full gång och jag vet varken ut eller in just nu.
men en sak är oerhört konstig... jag har inte träffat brallan på ... Ja det har gått så lång tid att jag knappt kommer ihåg! det är sjukt konstigt, och man känner ibland att något saknas i vardagen (eller under helgen kanske man ska säga). allt från sjukdomar till jobb har varit ivägen. så jag ville bara säga...
JAG SAKNAR DIG BRALLAN!! <3 tur att vi kan kompensera detta med att leva klistrade på varandra i två månader hi hi
vet inte om jag ska skratta eller gråta
jag har nog aldrig blivit så less och besviken över att behöva ta på mig mjukisbyxor en söndagkväll. som rubriken säger, jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta. just nu har jag närmare till gråten än skrattet faktiskt. hur kunde det bli såhär? hade nån frågat mig för 1 år sen om jag skulle känna såhär hade jag bara skrattat personen i ansiktet. fan också. det är lite så jag känner just nu, har inget annat i huvudet.
vem är det jag försöker lura? det är verkligen över. det känns som att det är lönlöst nu, verkligen hopplöst att ens försöka hoppas. att tro att det finns något kvar om två månader. kanske är det bra att jag åker om en vecka, får rensa bort tankarna. iallafall för en stund. men åh vad besviken jag är just nu. besviken är helt rätt ord. besviken på mig själv, besviken på situationen och besviken på hur allt blivit. fan också. som sagt, det är det enda jag kan få fram just nu.
jag minns hur du sa att jag skulle bli lycklig. jag säger absolut inte att jag är olycklig - tvärtom. jag är en lycklig tjej, helt klart. men jag menar bara att nu i efterhand kan jag förstå vad du menar, och jag håller helt klart med. jag tror att du skulle göra mig lycklig. lyckligare om man får säga det så.
en ny vecka börjar
jag går in på sista veckan innan resan blir av. det är även min sista vecka på jobbet, jag slutar om två dagar. det är också en vecka som innehåller en sista handbollsträning och en sista match på ... ja, det är oklart hur länge. jag ryser av bara tanken på detta, men det ska samtidigt bli kul och spännande på många sätt.
måndag: jobb 6.45-15, SATS efter jobbet. handbollsträning 18.30-20. nånstans ska jag även hinna baka lite till mina arbetskollegor.
tisdag: jobb 8-16.30. sista dagen på min älskade förskola. jag ser inte fram emot att säga hejdå. vill faktiskt inte... på kvällen är det fys- och handbollsträning.
onsdag: SATS på morgonen. sen luncha med jullan. på kvällen blir det nog biomys.
torsdag: nån form av träning förmodligen (om ni undrar så är min plan att träna så mycket jag kan innan det är dags för oss att åka...) sen kanske det blir sent lunchmys med frida och anna? sista träningen med brudarna på kvällen 17.30-20...
fredag: dagen är grymt oklar. kvällen kanske jag spenderar med bästa frasse och bella, hoppas på det.
lördag: sista seriematchen, helt sjukt. finns bara vinst i tankarna. sen blir det att ha en supermysig och rolig avslutning med handbollsbrudarna. ska bli riktigt kul!
söndag: förmodligen heja på herrarna. sen en liten "avskedsmiddag" här hemma med älskade familjen.
man kan ju säga att jag har en HEL DEL att se fram emot denna vecka. och inte är det sämre att jag har haft en helt toppen helg denna helg. kan berätta mer om den senare.
JULLAN 20 år
men hur snygg får vara? det här är min sjukt fina vän Jullan som dagen till ära fyller hela 20 år.
grattis till dig min finaste Jullan. jag hoppas att din dag har varit helt fantastisk, och att kvällen kommer bli minst lika bra. du är en av mina bästa vänner, och så kommer det alltid vara, vi har varit med om mycket. dåliga saker, bra saker, oförglömliga saker - grejer som jag inte delar med någon annan delar jag med dig. och jag hoppas att jag aldrig förlorar dig min vän, det skulle medföra ett stort tomrum.
Så ännu en gång- ett stooooort jävla grattis till dig Julia Nielsen! ikväll är det all about you <3
älskade käraste vän
When you're weary, feeling small,
when tears are in your eyes, i will dry them all
I'm on your side. when times get rough
and friends just can't be found,
like a bridge over troubled water I will lay me down.
<3
when tears are in your eyes, i will dry them all
I'm on your side. when times get rough
and friends just can't be found,
like a bridge over troubled water I will lay me down.
<3
ikväll är det jag och pappsen
ännu en arbetsvecka har gått. nu är det inte långt kvar. och ja, klart det är extremt blandade känslor om det.
sitter just nu hemma i soffan. det är bara jag och pappsen hemma. vi har unnat oss Campino-sallad, och har precis öppnat en påse chips. kände att det var okej just nu. jag börjar bli sjuk, och vill därför kurera mig och förebygga på alla sätt och vis. så då kan man faktiskt få mysa upp sig i soffan med lite chips också, eller hur?
hur som helst. en lugn fredagkväll. kanske precis vad man behövde? jag har haft en toppen vecka, och tror inte att helgen kommer bli så mycket sämre den. därför har jag verkligen inte tid till att sjuka ner mig. ska bli jättekul att imorgon få fira in jullan när hon fyller hela 20 år. jisses, kan fortfarande inte tro att det är vårt år iår. vi fyller 20 år this year. overkligt om ni frågar mig. tänkte tagga till lite extra med att bjuda på lite bilder från när ramona fyllde 20 år för ett par veckor sen. (det roliga är att jag borde verkligen INTE bli taggad utav detta...)
trevlig fredagkväll allihopa
Kände att jag behövde ett litet break i vardagen...
... och bestämde mig därför lite spontant för att tillsammans med några fina vänner fixa biljetter till Charity Comedy. två killkompisars projektarbete, där de bjudit in komiker för att göra en show och sen alla intäkter skulle skänkas till Victoria-fonden.
jag kan ärligt säga att jag inte hade så höga förväntningar. hur bra komiker kan de ha fått tag i? hade bara hört rykten att de fått hit en Al Pitcher från Nya Zeeland, och det verkade ju lite coolt. Men hur bra var det inte? SÅ HIMLA BRA! alla komiker var så sjukt roliga- alla på sitt sätt. och jag har haft en toppen kväll, ångrar inte en sekund att jag gick på detta. sen att få spendera lite kvällstid med att träffa lite fina människor tackar man ju verkligen inte nej till såhär i dessa tider.
7 mars
jag sitter här på jobbet. just nu inser jag jag har mindre än en vecka kvar att jobba. usch va vemodigt det börjar bli... på tisdag slutar jag lixom. jisses va tiden har gått fort, och vad bra jag haft det. i början var det lite upp och ner, innan jag kom in i allting, men tiden det här halvåret har känts så bra och det har gått så himla fort. nu på slutet har det ju varit toppen när Anna varit här också.
ikväll ska jag ha en skön onsdagskväll hade jag tänkt. efter jobbet tänkte jag ta mig en sväng på SATS, för att sen åka hem, laga mat till päronen och sen bara chilla framför teven hela kvällen. dubbelavsnitt av greys anatomy - behöver jag säga mer?
min gulletjej
det här med årstider
jag blir lika fascinerad varje år när det börjar bli lite vårigt. fascinerad över hur jag en gång i tiden alltid tvivlat på vilken som är min favoritårstid. vinter eller sommar? vinter i all ära. det är mysigt med snö utanför fönstret, och de underbara soliga vinterdagarna är svåra och slå. men neeeej, hur kan man jämföra egentligen? våren och sommaren, när man slipper ha tonvis med kläder på sig. då solen går upp tidigt och går ner sent. alla dessa sommarkvällar då man kan sitta ute och grilla. då man får umgås med sina vänner och familj läääänge läänge. då man får sola, bada och bli brun. hur kan man tvivla egentligen?
nej, jag säger då det. julen är det bästa med vintern, helt klart. men sommaren är fanimej oslagbar! ge mig sommar nu helt enkelt. dessutom är tiden innan sommaren helt fantastisk den med, inte sant? när våren börjar komma. fåglarna kvittrar och solen skiner. märker ni att man blir omedvetet lite piggare och gladare av att se solen?
ge mig lite värme nu
bra helg
kan ju inte säga annat än att min helg har varit toppen. den har varit lugn och skön, men jag har samtidigt fått mycket gjort. den började på bästa sätt när jag fick finbesök av anna som kom och förgyllde min fredagskväll. hon drog även slaggen i sängen bredvid och vi vaknade därför upp på lördagsmorgonen för att spendera dagen i stora staden. toppenväder var det, och vi fick med oss en hel del bra saker hem. hur bra som helst med andra ord.
min dag fortsatte sen i Uppsala där jag tog mig an en handbollsmatch. HK71-HF SIF var lagen denna dag. 60 minuter senare stod den 15-30 på tavlan, vi stod som segrare och det hade varit en rolig och annorlunda match. jag fick lov att visa mina gamla 9-meters-skills då jag tog mig an en utmaning som vänster9. för er som inte fattar... tja, synd för er. men jag gjorde hur som helst 5 baljor och jag hade himla roligt på planen.
min kväll blev inte sämre den när jag tog en sväng till finaste sanna och hade mello-mys med henne och sara. det blev god mat och massa ost och kex. hur toppen som helst helt enkelt. ofattbart vilka fina tjejer jag lärt känna.
en fin söndag har det ju trots allt varit också (med tanke på att jag vaknade imorse och fick se kritvita träd, och känslan jag fick var att jag ville börja störtgråta). jag har spenderat den mestadels i min garderob, men bästa bella som kom och joinade mig över en lunch och sen i vikingahallen där vi fullkomligen spöade Arbrå i den nästa sista matchen i serien... jag blev även superglad över att få spela, men den historien ska jag ta en annan gång. nu är det dags att dra slaggen snart, måndag imorgon igen och det betyder öppning på jobbet för min del.
talk to ya lateeer
I got a smile on my face
Even though I miss you ,
I'm happy... I am really happy
