Schweet

kan ni fatta det? jag kan det knappt. men det känns väldigt mysigt. dagen på jobbet har rullat på med mysfaktor 11. halv 8 började jag och två av mina kollegor. vanligtvis äter vi och barnen frukost vid den tiden. men denna dag fick många barn välförtjänt sovmorgon, så vi tre hade lite mysig jul-fröken-frukost ensamna. till slut kom några av våra fina sötnosar, och de blev totalt 9 stycken idag. (av typ totalt 54). det märks att det är jul.

när jag satt och lekte lite med max och "saorerna" (hmm..dinosaurerna), så insåg jag att jag satt och tittade på honom och försökte lyssna på när han pratade med mig (ni ska höra honom, han babblar dagarna i ända om allt mellan himmel och jord. för övrigt är han drygt 2 år och man kanske därför inte förstår riktigt aaallt han säger). jag kunde inte sluta le åt honom och jag insåg att jag verkligen älskar mitt jobb. och hur ska jag kunna lämna mina älsklingar när tiden är inne för det? jag fick lite ont i magen när jag tänkte på det. men en positiv nyhet är att jag har fått förlängt vikariat januari ut än så länge. känns bra att det inte tar slut riktigt än, så jag är himla glad.

efter jobbet fortsatte min dag med ett träningspass på SATS, och sen var det bara dags med alla julbestyr som skulle göras innan den stora dagen. det har betytt bakning av julgodis, - vad sägs om daimtryffel, rocky roads, fransk nougat eller nougatcrisp? - inslagning av de sista julklapparna, fastklistrade framför julkalendern och även en julgran som nu är klädd. mysigt och hetsigt har det varit. precis som vanligt... nästan. för det här var första året nånsin som jag inte träffat min bror på dan före dopparedan. men för att citera min syster: "jessica, det är såhär det blir när man blir äldre". jag måste bara lära mig att leva med det.