Schweet

det här är typiskt en sån dag då jag blir arg för vissa grejer. jag sitter ensam hemma och mest tänker för mig själv. just för tillfället (eller alltid?) är jag arg på en person jag inte ens orkar nämna vid namn. jag är trött på att se människan nästan varje dag, springa runt i din bruds kläder (vilket, om du frågar mig, är totalt jättepatetiskt) och ha sin jävla attityd. ja, för attityd är precis vad du har! det går bra att snacka med mina vänner och ha kul. vilket för övrigt gör mig jätteilla till mods. får en klump i magen. för när det kommer till att prata med dig då drar du till med din drygaste personlighet. en personlighet du inte ens har! det syns så tydligt att du gör dig till, för att du ska ha en attityd mot mig. och just det är jag jävligt less på. för vad har jag gjort dig egentligen? inte ett piss. det var du som lämnade mig, det var du som gick bakom min rygg, det var du som ljög för mig och sårade mig så förjävligt. det enda jag har gjort är att jag hade svårt att släppa dig, men give me a fucking break - är det olagligt när man fortfarande har känslor för någon? jisses, nu kommer verkligen hatet inom mig fram. jag ber om ursäkt för er som måste läsa detta. men jag hatar det här! och jag förstår inte varför jag vill vara din vän? för det är så jag känner. det är riktigt jävla pissjobbigt när du bara går förbi mig i korridoren och leker dryg. ja leker - det är precis vad du gör. och ändå envisas jag med tankarna "det kommer bli bra till slut" och tror att vi kommer bli vänner igen. men jag hatar när folk tycker illa om mig. det är det värsta jag vet.

jag ber till alla gudar jag har att en människas samvete och ånger aldrig riktigt går ur. för kanske, kanske finns det fortfarande en person långt där inne som bryr sig. dock finns det aldrig tid att vänta på en sån. därför har jag min egen lilla dröm, som kanske är för bra för att vara sann. men den finns där, får mig att må bra och bryr sig.