Dag 19 – Detta ångrar jag

när jag har en ledig kväll kan jag ju passa på att skriva fler inlägg på en kväll. lite vardagslyx om man säger så. hur som helst så tänkte jag återgå till det jag höll på med förut. "bloggning i 30 dagar" eller vad det heter. det gick ju åt pipsvängen förra gången, men man kan väl alltid göra ett nytt försök?

"detta ångrar jag"
så svårt ämne. men samtidigt så lätt. jag ångrar mycket i mitt liv. man kan säga att jag är en rätt ångerfylld person. rätt jävla jobbigt skulle jag vilja säga. jag kan ångra mig redan dagen efter, bara små saker. men även stora saker ångrar jag, riktigt stora saker. en del som jag inte tänka skriva om nu, för det är alldeles för känslosamt.
men hur som helst. jag har tänkt, och funderat extra noga på detta. häromveckan kollade jag på bilddagboken, som jag använde för en tid sen, bara för att på skoj se vad jag höll på med för några år sen. och jag blev rent ut sagt mörkrädd. på många sätt faktiskt. jag blev rädd för hur jag var och hur jag betedde mig. var och vart annat inlägg var deppiga och beskrev hur dåligt jag mådde och bla bla bla. hur orkade jag egentligen? alltså inte det att jag verkade må dåligt, för det har jag förståelse för. jag har full förståelse för folk som verkligen mår dåligt, och jag vet hur det är. men vad hade jag för anledning till att må dåligt för då? jag hade och har fortfarande riktigt fina vänner, som jag trodde inte tyckte om mig av någon anledning. som inte trivdes i mitt sällskap. jag var tillsammans med, vad jag tyckte då, världens finaste människa. jag har en oslagbar familj som jag inte skulle byta ut mot något i världen. frågan är då, vad var det som var så fel? det tänker jag absolut inte gå in på här, men jag vet att jag måste ändra på mig själv. få bättre självkänsla, och kanske även bättre självförtroende. jag vet inte hur det ska gå till, men när jag inser hur det ligger till så blir jag verkligen ledsen och rädd för mig själv. jag önskar jag var annorlunda.



det här är alltså en sak jag ångrar. ångrar att jag betedde mig som jag gjorde, och kanske fortfarande beter mig. att jag tvivlade på mina vänner, och trodde inte jag passade in någonstans. förmodligen äventyrade jag säkert ett förhållande, bara för att jag var osäker på mig själv. vilket kaos alltså. man kan säga att jag var ett litet emo-kid, och även om jag inte ångrar stilen jag hade alla gånger (ni skulle sett mig; svart hår, kajalmålad, rutiga byxor i mängder + nitskärp ... fett kool alltså!) så skulle jag göra mycket för att spola tillbaka tiden och vara den glada personen jag i grund och botten är.

förlåt om detta blev rörigt, det är knappt så jag själv förstår vad jag pratar om.
puss och kram på er alla,

Kommentarer
Postat av: Blondie

HJÄRTA på dig! Och jag blir lite småglad när jag ser dessa gamla bilder på dig, hihi. Så kul att se förändringen :) PUSS

2011-10-12 @ 22:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0