Schweet

morgondagen har blandade känslor. jag vill verkligen inte att den här dagen ska komma, men snart är den här. och då är det definitivt, för att citera min mormor. jag är rädd att jag gråtit för mycket innan, och att jag inte har något kvar. jag vill inte säga hejdå.

samtidigt som detta "jag-vill-inte-ha-torsdag-scenario" så kan jag inte göra annat än att se fram emot morgondagen. det blir nämligen så trevligt att jag får träffa en efterlängtad tjej. ska nämligen luncha med bästa jullan i den kära gamla skolan. lite old times känner jag på den, mycket välbehövligt!