Schweet

förra året den här dagen hände något ofattbart. något fruktansvärt och helt sinnessjukt i mina ögon och öron. jag minns det som det var igår. jag satt ensam i min soffa och surfade på datorn. av en slump gick jag in på aftonbladet och där var det... vad hade hänt? jag förstod egentligen inte alls. men när informationen kom fram, slog det ner som en bomb. det högg till i hjärtat och man kunde ju inte bli annat än berörd av det inträffade. kan inte ens försöka förstå hur norrmännen kände sig, eller ännu värre - alla anhöriga...

 

idag är det ett år sen. idag hedrar vi vårt grannland. jag kan erkänna, jag har jobbat den klockan 6 imorse så mina tankar har tyvärr varit på andra håll idag. men så fort jag kom hem så insåg jag att den här dagen ska man strunta i alla skitsaker som tynger ner en om dagarna. för det är bokstavligt talat bara skitsaker jämför med händelser som denna. tänka alla barn, alla ungdomar... alla fantastiska människor i sig som drabbades den där dagen. den där dagen då en idiot, som egentligen borde kastreras, halshuggas och brännas på bål, valde att ta flera oskyldiga människors liv... nej, jag säger det igen - det är helt ofattbart. jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. men idag tänker jag på er, jag tänker på er människor som förlorade någon- en son, dotter. en syster, en bästa vän... en hjärtevän. inget kommer förmodligen göra saknaden mindre eller lättare, men vi tänker på er. 

 

om en vecka ska jag på läger. om en vecka är jag en av de glada och spralliga ungdomarna på Utöya förra året. de trodde att de skulle få underbara dagar med vänner de inte träffat på länge, massa aktiviteter och mys. de visste att de skulle vara trygga. vad hände egentligen?