Schweet

det kändes riktigt konstigt att vakna upp denna morgonen till solens strålar och känslan att... jag ska inte till jobbet idag. jisses, det är svårt att förstå att jag har varit på Bullerbyn sen september och nu har det gått så lång tid att det var dags att sluta. och vilken jobbig dag det var då... ojoj.

det började redan på morgonen när jag var tvungen att säga hejdå till vissa föräldrar som inte skulle hämta samma dag, eller som jag inte skulle hinna träffa innan jag slutade för dagen. och sen blev det bara jobbigare och jobbigare efter lunch. vissa av mina små änglar som jag var tvugna att säga hejdå till. det blev många kramar och pussar. även fast de förmodligen inte förstod vad det var som skulle hända, så verkade de ändå förstå att nåt var på gång. för av alla fick jag extra stora kramar och pussar. hua hua saknar dom redan... sen rullade dagen på med en massa hejdå till kollegor, föräldrar och barn. inte det roligaste jag gjort. fick till och med ett samtal från en förälder som ringde enbart för att säga hejdå, att de kommer sakna mig och önska mig lycka till. vilka fantastiska människor det finns...

på rasten blev jag avtackad i personalrummet. mina fina kollegor hade köpt presenter, som även anna ska få ta del av. det var bland annat små fina handdukar som chefen våran hade broderat namn på. och sen var det massa bra och praktiska grejer till resan. tummen upp! dagen till ära hade vi bestämt att jag skulle baka, och det verkade uppskattas av alla.

kan ni tänka er min reaktion när jag kom in i personalrummet, tar upp ett kort och läser denna dikt? det var mina närmsta kollegor Maria och Sofi som skrivit denna till mig, och tackade för tiden med mig. fan, det var nära till tårarna. men jag höll mig, och tårarna kom inte förrän jag fick utanför grindarna på slutet av dagen. trots att det var en jobbig dag så var det såklart en riktigt bra dag också. jag har ju aldrig riktigt haft en "sista dag på jobbet" med tanke att på Gallerix sa jag ju upp mig, och lämnade butiken direkt. fick aldrig riktigt känna att det var en "sista dag" jag var där. så det här var helt klart något speciellt för mig ...