jag saknar dig
det gör så ont när jag kommer på mig själv att inse att jag aldrig mer kommer få träffa dig igen. ännu värre är det att inse att du inte alls var dig själv den sista tiden och det är den människan man minns som mest. vilket jag inte vill, vilket jag verkligen inte vill. men jag lovar, innerst inne kommer jag aldrig glömma dig. kommer aldrig glömma din stora famn. hur du 9 gånger av 10 alltid började dansa med mig när jag kom in till er. kommer nog aldrig glömma ljudet från sitt dragspel som man hörde även utifrån. fan, varför försvann du? varför är du inte kvar? spelar kort med mig, gör mormor sällskap, åker Sverige runt påväg hem från Lofsdalen ... bara för att du kunde? shit det är verkligen som man säger; man vet inte vad man har förrän man förlorat det.
det har snart gått ett år. snart ett år sen jag fick beskedet och visste att jag aldrig skulle få se dig mer. aldrig få höra dig skratta eller berätta galna historier från din ungdom. hur som helst... jag saknar dig. that's all
