Schweet

det kanske inte är rätt tidpunkt att skriva om en sånt trevligt ämne som detta. har förlorat en pissmatch idag, och satt på bänken större delen av dessa 60 minuter. därför är jag kanske inte så måttligt road, MEN jag har iaf haft en trevlig kväll med min family & frasse.

men jag ska väl ta mig an detta också. dock skulle jag vilja ändra rubriken till minA bästA vännER. känns lite jobbigt att gradera folk sådär. eller folk och folk. de är väl inte riktigt vilket folk som helst direkt!!

hur ska jag börja? mina vänner är bland det finaste jag har skulle jag vilja påstå. att träffa dessa guldklimpar varje dag i skolan, eller varje kväll på träningen - det är grymt (dock så kanske inte det märks alltid från min sida). det finns vissa människor jag har kommit så otroligt nära den senaste tiden, som jag tycker om att umgås med otroligt mycket. jag tror ni vet vilka ni är, och jag tycker om er så fruktansvärt mycket!

dock så skulle jag vilja nämna fyra tjejer, som är lite extra speciella för mig. tjejer som jag själv anser att jag skapat ett svårslaget band med. jag pratar såklart om

Anna Lincoln
Frida Enger Sällberg
Denise Löfgren
Julia Nielsen

mina handbollsbrudar har jag alltid sagt. och ni kommer nog alltid vara det för mig, trots att det framöver förmodligen inte kommer stämma. men jag har känt dessa tjejer väldigt länge när jag tänker efter. vissa av dom längre än andra. och det är er jag har fastnat för på nåt sätt. alla ni tjejer är speciella på ert eget lilla sätt.

Anna: vi är på nåt sätt ment to be. har du tänkt på det? vi har gått igenom i princip allt som går att gå igenom. och det var ödet att vi gick från hat till kärlek, och istället blev bästa vänner där för ett tiotal år sen (okej, kanske drog till med några år för mycket). du är min helt enkelt!
Frida: din glädje är svår att sätta ord på. och lyckan du får mig att känna är ännu mer obeskrivlig tror jag. jag är så glad att jag har dig, för det går lixom inte att vara utan ditt leende och dina kramar. det är svårt att vara utan hela DIG helt enkelt. 
Denise: asså mitt älskade mongo. ditt skratt är tamefan som en drog, och vi tillsammans är en oslagbar kombo. jag har känt dig i så många år så jag har svårt att räkna, men det är först nu jag verkligen har funnit dig. och you know what?? i'm not going anywhere!
Julia: visserligen har jag inte träffat dig IRL sen i juli förra året ... (tragiskt, jag vet) men du är lixom fortfarande .. här på nåt sätt. jag ska inte ljuga, det har varit tungt utan dig stundtals den här tiden. men klockan tickar ändå, och snart är du hemma igen. och DÅ är allt lixom som vanligt igen. min jullan är tillbaka med en massa grymma historier att berätta. därför ligger du mig fortfarande oerhört varmt om hjärtat, för sånt förändras inte!