trött chey
klockan är elva och onsdagen är påväg mot sitt slut. har jobbat från öppning till stängning idag, plus att jag åkte till Maxi efter för att inventera. de flesta av mina lagtjejer var redan där, och även större delen av klubben. frågan är ... vart var herrlaget? inte såg jag er inte. ovanligt? nu ska jag inte vara alltför säker, jag menar Maxi är ju sjukt stort så ni kanske var där trots allt. HUR SOM HELST ... jag har ont i fötterna. mina älskade converse kanske inte är de bästa att strosa runt med en hel dag med jobb och allt? jag hade tänkt att beställa ett par nya av snyggingen ovan, som ska åka till USA om ett par månader ... inte alls avis. för övrigt har jag haft lite kvalitetstid med henne och även älskade madeleine finke som var här uppe i en vecka. kan försäkra er andra om att det är väldigt bra att träffa dessa två tjejer någon gång emellanåt, ni är guld värda helt enkelt.
om jag sen får vara lite tvärtomglad så kan jag ju säga att jag saknar mina andra vänner. eller asså mina fina cheyer, som jag inte träffat på jättelänge. dagarna går, jobbet kallar, träning kallar så när ska det finnas tid att vara ledig, träffa kompisarna och ha det allmänt chilligt? nej juste, vi är ju typ vuxna. sånt där jobb ska göras, inga raster i ljusgården och sånt skönt tjafs. nej nu är det mycket som förväntas av lilla myran. försöker få jobb och träning att gå ihop, vilket tyvärr inte alltid gör det just nu. och så kan det inte funka, för jag vill verkligen spela iår. och vill inte att någon anledning som att "du har för hög frånvaro" ska hindra det. jag har alltid varit den som är på varje träning, så detta är något nytt för mig. parallellt med detta så söker jag jobb som en tok. jag älskar Gallerix och att jobba där, men det räcker tyvärr inte.. jag måste hitta ett jobb med mer chans till timmar (jag klagar verkligen inte på tiden jag fått på Gallerix, men i framtiden kommer det tyvärr bli för lite känner jag dessvärre på mig...)
nu är jag sådär babblig igen! säg åt mig att sluta för sjutton. det är dags att sova. jobb imorgon igen. sen är det träningsmatcher hela helgen. de första för iår... så gör mig en tjänst? KOM OCH TITTA! vi spelar i Vikingahallen på fredag och söndag. ska bli jävligt roligt faktiskt, så kom och heja. det behöver vi!
om jag sen får vara lite tvärtomglad så kan jag ju säga att jag saknar mina andra vänner. eller asså mina fina cheyer, som jag inte träffat på jättelänge. dagarna går, jobbet kallar, träning kallar så när ska det finnas tid att vara ledig, träffa kompisarna och ha det allmänt chilligt? nej juste, vi är ju typ vuxna. sånt där jobb ska göras, inga raster i ljusgården och sånt skönt tjafs. nej nu är det mycket som förväntas av lilla myran. försöker få jobb och träning att gå ihop, vilket tyvärr inte alltid gör det just nu. och så kan det inte funka, för jag vill verkligen spela iår. och vill inte att någon anledning som att "du har för hög frånvaro" ska hindra det. jag har alltid varit den som är på varje träning, så detta är något nytt för mig. parallellt med detta så söker jag jobb som en tok. jag älskar Gallerix och att jobba där, men det räcker tyvärr inte.. jag måste hitta ett jobb med mer chans till timmar (jag klagar verkligen inte på tiden jag fått på Gallerix, men i framtiden kommer det tyvärr bli för lite känner jag dessvärre på mig...)
nu är jag sådär babblig igen! säg åt mig att sluta för sjutton. det är dags att sova. jobb imorgon igen. sen är det träningsmatcher hela helgen. de första för iår... så gör mig en tjänst? KOM OCH TITTA! vi spelar i Vikingahallen på fredag och söndag. ska bli jävligt roligt faktiskt, så kom och heja. det behöver vi!
PUSS OCH KRAM,
alla känslor på samma gång
min helg har varit omtumlande. sjukt omtumlande med mycket känslor. jag vill först och främst säga tack för den här helgen, mina fina handbollstjejer! vi har tränat, svettats, kämpat, skrattat och gråtit. tack för att ni fick mig på andra tankar, både tjejer och ledare. ni är guld värda.
men i det här inlägget tänker jag i stort sätt bara hedra en person. en person jag växt upp med, levt i det lilla huset bredvid mig hela mitt liv. en person som fått mig att må bra, så ofta. älskade arne, jag kan knappt fatta att du är borta. jag vet lika väl som de flesta att du har det bättre nu, och att du fick din frid till slut. men jag har inte gråtit så mycket på länge. jag stod på jobbet med telefonen i örat och kände hur tårarna kom utan förvarning om någonting alls. för er som inte vet så var arne min mormors sambo, med andra ord var han den morfadern jag aldrig fick chansen att träffa. han var som min morfar, han betedde sig som en morfar, i alla dessa år. det var lixom "mormor och arne" och har alltid varit. jag är så tacksam för allt du har gett mig. just nu struntar jag i att jag blir sentimental, för just för tillfället känns det tungt. att allt gick så fort, att du - vår älskade arne - inte var dig riktigt lik på slutet. jag vill aldrig glömma känslan av dina stora, tunga handflator som ofta tog min hand emellan och kramade åt. jag vill inte glömma dig.
det är först nu jag verkligen började fatta. min mamma kom precis med ett foto på honom och frågade: "kan du göra något fint med det här på jobbet, du som är så duktig?". det högg till lite i magen i det ögonblicket, men samtidigt var fotot så fint. precis så som man vill minnas honom, vår arne.
jag hoppas så innerligt att du visste hur mycket du betydde för mig,
för jag var kass på att säga det.
men jag kommer sakna dig så otroligt mycket. jag hoppas du har det bättre nu!
jag tänker på dig,
VILA I FRID
<3
nerbäddad
när man hör brasan spraka i augusti, och tänder värmeljus ... då blir jag lite ledsen. lika ledsen i ögat blir jag även när jag är tvungen att ha helljus på när jag kör hem från träningen. helluw?! jag kan inte säga det nog så många gånger - hösten kom alldeles för snabbt!
hur som helst så känner jag att en liten förkylning börjar smyga sig på. okej, smyga sig på var helt fel ord. för att vara helt korrekt så kan jag meddela att det sa PANG igårkväll och helt plötligt började min ena halsmandel svullna upp till den dubbla storleken jämfört med den andra. lite små-ocharmig sådär. hur som helst så har jag INTE alls tid att bli sjuk. därför har jag ätit lite ipren idag, och nu ikväll hällde jag i mig apelsinjuice, åt kiwi och försökte även få i mig honung (som för övrigt är bland det värsta jag vet) så nu ligger jag nerbäddad i sängen och hoppas att min mirakelkur fixar detta för mig nu!
idag kom finkylicious hem. tyvärr har jag fullt upp denna veckan, men jag hoppas verkligen att vi får in en tid på onsdag att träffas. för jisses vad jag saknar dig vännen! det är tomt utan dig. helt klart någonting som fattas.
spara pengar...
jag har inte berättat om en plan som jag nuförtiden har med mina två fina vänner. det är nämligen så att vi vår så ska vi ta vårt pick och pack och resa runt lite. resan kommer se ut ungefär så att vi börjar med att åka till LA i några dagar, där vi glassar runt lite och tar oss sen vidare till Nya Zeeland, Australien och till sista avslutar vi på Bali. låter inte det hur bra som helst? jajjamen, jag ser fram emot det enormt mycket. däremot är det lite krångligt när vi kan åka osv, och självklart beror det på mig... hur som helst så har jag iallafall tagit mig i kragen nu och börjat spara pengar. än så länge har jag resan nästan betald, vilket känns grymt skönt. nu är det bara att spara till resten. Sanna lärde mig att jag ska lägga upp en budget så jag får bara använda 50 kr/dag. hittils har det gått bra, och igårkväll borde jag tillochmed fått någon guldstjärna eller något... det var nämligen så att några av mina homiez som jag vissa av dem inte har träffat på länge, frågade om jag ville med på bio. sjukt motvilligt sa jag nej. en klapp på axeln för mig? istället blev det en kväll i soffan tittandes på "gäster med gester" med mamma och pappa. det var inte helt fel det heller. däremot var jag tvungen att åka ner till Coop och köpa choklad som jag sen satt och tröståt. det satt fint kan jag meddela.
annars är det söndag ännu en gång, och jag är glad att solen skiner. huden visar ganska tydligt att sommaren är för kort, och jag lyckas alltid jobba de dagar det faktiskt skulle finnas en chans att bli lite brun igen. men jobb är också bra som sagt, och kul är det också. i veckan blir det jobb mån-fre och sen är det träningsläger hela helgen. fullt upp med andra ord.
imorgon är det för övrigt dags för de flesta att börja skolan. men inte för mig. än så länge har jag inte fått den där "konstiga magkänslan" , men visst känns det helskumt ändå. efter att ha gått ... vad är det? 12 år i skolan? så är man helt plötligt ute i arbetslivet. men lugn bara, innan ni vet ordet av det så är jag tillbaka i skolbänken igen.
dålig dag
med tanke på tröttheten i kroppen som redan fanns så förstår jag mig i efterhand inte alls på varför jag skulle försöka ta mig ut på en löprunda igårmorse. som ni kanske förstår så gick det inge vidare. verkligen inte alls. och för tillfället känns statusen i kroppen ... lite potatismos sådära. jag försöker inbilla mig själv att det blir bättre.
ligger just nu i sängen och ska snart släcka lampan. imorgon är det dags att jobba, och inte vilken jobbdag som helst. sista dagen med Sanna. iallafall sista dagen jag kan titulera henne "chefen". jag ser fram emot morgondagen faktiskt. dessutom har jag kommit igång med lite mer jobbsök. däremot är jag sjukt negativ till dessa hemsidor man ska skicka in sitt CV till... måste de göra allt så komplicerat?!
smile and be happy är det va?
(hatar för övrigt att min dator inte vill fixa mina styckeindelningar..)
framtiden
tänkte visa vad jag gjorde här om dagen. jag fick för mig att det var dags att städa rummet. blir tokig på mig själv ibland, att jag inte gör det oftare. men nu var det dags! och SOM jag gjorde det också. rensade igenom alla gammalt skräp som legat i lådorna på skrivbordet. hittade en hel del roliga gamla grejer he he... mitt i all storstädning fick jag för mig att jag ville ha lite förändring, så ommöblering blev det. tyvärr glömde jag att ta en "före-bild", men ungefär såhär blev det iallafall. så ni som vet hur mitt rum sett ut tidigare vet ju lite hur förändringen blev hihi.
för er som inte vet så har mitt drömyrke ganska länge varit att bli inredningsarkitekt. det är det förmodligen fortfarande, men sen jag insåg att det inte kommer hända inom en snar framtid. det kändes alldeles för komplicerat, och det faktum att jag inte är konstnärligt lagd gjorde allt en aning svårare dessutom... men nuförtiden lutar jag mer åt stamnings-logoped. vilket för tillfället känns ganska bra. däremot tanken på att plugga till det i fyra år känns mindre lockande, och jag känner mig själv ... det kommer bli tufft och slitigt. men det får det vara värt, eller hur? hur som helst så är inte detta aktuellt förrän tidigast nästa år. innan dess hoppas jag dessutom få hinna med en resa med anna och malin. apropå det så ska vi dessutom in till Uppsala för att kolla in en resebyrå idag ... ska bli spännande!
händelserikt typ
har fått lite klagomål över att jag uppdaterat för lite. (shiet va tuff jag känner mig) så ja... HÄR ÄR JAG! sååå vad har ni haft för er? en sån fråga på en okänd blogg är ju bara patetiskt. så därför tänker jag berätta vad jag har haft för mig istället. EGO, that's me!
eller nej ... jag orkar inte! kan berätta i helhet att nu är träningen igång på riktigt. det känns riktigt skönt faktiskt, och samtidigt jobbigt. men det är ju så det ska vara, ständigt trött i kroppen. helt rätt. däremot önskar jag att alla dessa test vi tydligen ska göra kunde vara över bara. palla gå och nojja över dom! meeeen sån är jag. men varför egentligen? den diskussionen tänker jag dessvärre inte ta upp med mig själv, för jag vet exakt hur den kommer sluta. därför tänker jag istället säga att jag har haft en bra helg. i fredags var det jobb för hela slanten, för att sen dra till frasse för lite lagfest. det var kul och jag ser fram emot en säsong med dessa.. på lördagen var det dags för massvis med jobb igen, för att sen dra sig in till stan med mina kollegor. vi hamnade på the Dubliner där vi åt god mat och drack gott. anledningen till varför vi var där var för att mina kära chef slutar om en vecka. en tjej som har blivit mer som en fin vän. därför känns det extra jobbigt om jag ska vara helt ärlig. dessutom fick hon mig att gråta, mitt i baren på the Dubliner. tro mig, hon slog mig inte eller så, utan det var bara fina ord om känsliga saker. så där sitter jag, mesig som jag är och det börjar helt plötsligt sticka i ögonen... men det var en fin kväll helt klart. däremot, mycket tack vare tanke om coopertestet, blev det lite avslaget på slutet för min del och jag åkte hem till min säng och fick en god natts sömn.
idag har jag jobbat, gett mormor en fin present, tagit det välbehövligt lugnt och faktiskt träffat kusinbarnet Tilde en sekund. och den sekunden gjorde susen kan jag meddela - VILKET HIMLA CHARMTROLL!! hon skrattade konstant och jag tror dessvärre att jag busade upp henne lite extra (förlåt johan, som var ute och promenerade med henne hihi). men åh så kul det är att busa lite! blir typ 5 år igen haha..
TAGGA!
klockan är tjugo i tre och jag har redan fått en hel del gjort. jag har bakat två matiga pajer, diskat, tvättat, varit ute och gått en promenix och även läst lite ur min bok. känns skönt att ha fått ganska mycket gjort av det jag skulle, så nu är det bara att åka över till Frida med lite grejer och sen bestämma vad man ska ha på sig ikväll. hur nu det ska gå...
mina två katter ligger här bredvid mig, helt utslagna. det är inte lika tokigt varmt som det var typ.. igår, men vad spelar det för roll för dom med den där pälsen? ibland tycker jag lite synd om dom faktiskt. själv har jag förflyttat mig in till soffan för lite småkyla. sitter fastklistrad framför Vänner som för tillfället går på teven. den serien alltså... oslagbar. och oslagbart kommer det förhoppningsvis bli ikväll också! shit va jag switschar samtalsämnen här asså... men ja, ikväll är det lite kräftskiva som gäller. kul ska det bli, kul ska vi ha!
alone
igårkväll tog jag mitt pick och pack... med andra ord så tog jag min bil, mitt smurfglas som jag fått när jag tankat och ja... mitt pick och pack helt enkelt, och tog en egen liten ensam-roadtrip till enköping. (Enköping Frasse, INTE Eskilstuna..) väl framme träffade jag en efterlängtad Amanda som precis slutat jobbet. vi kom fram till att det var fyra år sen jag sist var hos henne, och det är helt klart alldeles för länge sen. för jävlar va roligt vi har det, och snart åker du till USA!! du är så modig tjejen, jag önskar jag fick träffa dig var och varannan dag tills dess..
själv sitter jag just nu och kollar på flickan från ovan. förhoppningsvis är det bara en kväll till på ett tag som jag sover ensam i detta stora hus. det är trots allt ganska skönt med det där snarkande paret i rummet mitt emot... kanske är jag inte redo att flytta trots allt.
... men samtidigt vill jag det så gärna. en del av mig iallafall. jag gillar inte att prata högt om det inför mamma och pappa, för jag har sett gladare miner. speciellt när jag pratar om att flytta till Lund. way to far away. tänk att göra något enbart för en själv, och se vad resultatet blir. don't get me wrong... jag älskar min familj och att ha dom nära, jag älskar mina vänner. men nästa år, kanske året därpå börjar jag förmodligen plugga. vi får se på vilken location det blir till slut. självklart vill jag göra så mycket mer. jag vill se världen, jag vill resa. till det behöver man pengar, och tid. vilket jag inte har fasligt mycket av något av det just nu. så absolut låter jag bitter ibland när jag pratar om hur jag ska vara kvar där jag är och spela handboll. men självklart så trivs jag bra där jag är med det också, Borgen är snart lika fullproppad om kvällarna som alltid. det är det vi gillar. det är så det ska vara.
kanske skulle åkt med
päronen rullade precis ut genom staketet. känns väl sådär för stunden. hela dagen känns väl sådär. har lyckats ta mig an något som grubblat i mitt huvud hur länge som helst nu, och det failade totalt. känns sådär, som sagt. det enda positiva är väl att det inte är samma tjat som alltid varit. så nu är jag ensam och inne i ett deppmode. men det tänker jag ändra på ikväll när jag får springa av mig och kasta lite boll. enzymerna i kroppen kommer att flöda!
