Dag 08- Ett ögonblick
det var ett tag sen jag följde det här. så kände att det var dags för det här nu!
ett ögonblick. svår rubrik ... vad menas med det kan man fråga sig? ett ögonblick i livet kanske? ja, jag väljer att tolka det lite hur jag vill. ett ögonblick i livet skulle ju kunna vara lite större grejer, som att gifta sig eller få sitt första barn. men inget av det har ju hänt mig ännu, hihi. istället tänkte jag berätta om när jag tog körkort, och körde för första gången helt själv i bilen. det mina vänner, var stort.
24 maj förra året åkte jag ner till eskilstuna. jag och mamma tjafsade en aning i bilen om vägen dit, och vi åkte fel ett antal gånger. men till slut var vi där, och rätt som det var så satt jag i stolen för att skriva teoriprovet. jag har nog aldrig varit så nära till tårarna av nervositet. men 25 minuter senare så var jag klar och godkänd. den resterande tiden innan uppkörningen gick jag och mamma runt på stan, och jag gick runt som i en dvala och var tvungen att sätta mig ner vid flera tillfällen för att jag kände mig svimfärdig. men till slut satt jag där, i bilen för att köra en lektion med mitt creep till lärare, innan det var dags för uppkörning. när jag väl var dags för uppkörning så fick jag träffa en annan man, som verkade jättetrevlig så det kändes bra iaf. Jag har nog aldrig kört så bra som jag gjorde under den tiden jag satt i uppkörningsbilen, så när jag var klar och hade parkerat och han sa "provet är godkänt", så kunde jag först inte fatta det. det var inte förrän jag träffade mamma som nästan grät av glädje som jag förstod. fyfan, bästa känslan ever!!
om känslan att TA körkort var den bästa ever, så var den första gången jag körde bil själv nästan ännu bättre om det ens går. jag kommer ihåg att solen sken när jag tog bilen till träningen, med steron på högsta volym. what a feeling!
ett ögonblick. svår rubrik ... vad menas med det kan man fråga sig? ett ögonblick i livet kanske? ja, jag väljer att tolka det lite hur jag vill. ett ögonblick i livet skulle ju kunna vara lite större grejer, som att gifta sig eller få sitt första barn. men inget av det har ju hänt mig ännu, hihi. istället tänkte jag berätta om när jag tog körkort, och körde för första gången helt själv i bilen. det mina vänner, var stort.
24 maj förra året åkte jag ner till eskilstuna. jag och mamma tjafsade en aning i bilen om vägen dit, och vi åkte fel ett antal gånger. men till slut var vi där, och rätt som det var så satt jag i stolen för att skriva teoriprovet. jag har nog aldrig varit så nära till tårarna av nervositet. men 25 minuter senare så var jag klar och godkänd. den resterande tiden innan uppkörningen gick jag och mamma runt på stan, och jag gick runt som i en dvala och var tvungen att sätta mig ner vid flera tillfällen för att jag kände mig svimfärdig. men till slut satt jag där, i bilen för att köra en lektion med mitt creep till lärare, innan det var dags för uppkörning. när jag väl var dags för uppkörning så fick jag träffa en annan man, som verkade jättetrevlig så det kändes bra iaf. Jag har nog aldrig kört så bra som jag gjorde under den tiden jag satt i uppkörningsbilen, så när jag var klar och hade parkerat och han sa "provet är godkänt", så kunde jag först inte fatta det. det var inte förrän jag träffade mamma som nästan grät av glädje som jag förstod. fyfan, bästa känslan ever!!
om känslan att TA körkort var den bästa ever, så var den första gången jag körde bil själv nästan ännu bättre om det ens går. jag kommer ihåg att solen sken när jag tog bilen till träningen, med steron på högsta volym. what a feeling!
this was a ögonblick i mitt liv. helt random, I know. men tro mig, körkortet är bland det bästa jag gjort. ni som inte ha det, kommer förstå så småningom!
Kommentarer
Trackback
