Schweet

"du går in med fel inställning"
detta fick jag höra igår gällande redovisningen. det var nog faktiskt helt sant. jag hade kanske fel inställning, och kanske åkte offerkoftan på. vilket den kan göra alldeles för ofta ibland. men ibland är det okej. bara ibland. hur som helst, trots min offerkofta och tårarna som runnit och jag torkat bort så ställde jag mig tillsammans med madde och pratade om vårt älskade projektarbete inför sjukt mycket människor. fler än jag hade trott. trots att benen knappt bar mig när jag stod där så var det som en sten som sjönk från mitt bröst, och det var faktiskt ganska skönt. dessutom fick folk som säger "men du stammar ju inte ens" höra hur mitt riktiga jag kan låta. vilket är skönt på ett sätt, och kan ju inte säga annat en att jag har sjukt fina vänner som gav mig en klapp på axeln och ett stöttande ord efteråt. tusen tack ska ni ha!

vad passade bättre än att fira att projektet är slut med tjejerna. det bjöds på våfflor, cupcakes och blåbärsmuffins hemma hos mig och sen åkte vi på diverse roadrips. vi tog upp leget minst 3 gånger under kvällen då vi gick in och ut på vad vår kommun har att erbjuda i krogväg. sen tog vi en sväng upp till vårt kära arlanda för att hämta upp Turid, och det blev ännu en roadtrip på det! förjävla rolig kväll måste jag säga, och grymt spontant. det gillar vi starkt!