Schweet

sitter just nu nedsänkt i soffan som en hösäck, med mina fötter inne i mina gosigaste tofflor på bordet och har haft lite trettondagsaftonmys med mina föräldrar. de hade en mysig middag med min bror och sofia, medans jag tog mitt pick och pack och åkte på träning. men det är inget ovanligt i min värld. hur som helst så gick träningen ovanligt bra (med tanke på en 5h bussresa tur-och retur igårkväll/natt, en match, väldigt få timmars sömn, jobbdag och dåligt matintag). men till slut slog koman till och med en halvtimme kvar av träningen blev jag som en zombie istället. det är synd att jag ska behöva avsluta träningar på det sättet, men ibland kan man inte göra mycket annat.

annars så kändes det litegrann som att jag fick bekräftelse idag. och det känns riktigt bra. riktigt bra att få utdelning för något man kämpat för... riktigt skönt. jag hoppas känslan håller i sig, för det kan jag behöva. med alla dessa mål jag satt för mig själv osv osv. däremot står jag fortfarande inför det tuffaste beslutet hittils i livet, men ju längre dagarna går verkar det gå åt ett och samma håll. jag verkar stanna där jag är. blandade känslor har jag om det. men jag får ta igen allt i vår helt enkelt, när jag har kommit hem. när jag kommit hem... helt sjukt. resan är nära nu, och jag längtar så sjukt mycket!!