Schweet

klockan är fem i två på en söndag. vad har jag åstakommit idag egentligen? ingenting... jag gick upp halv elva. åt nybakade scones som bästa sis hade gjort (hon hade hunnit vara här i några timmar). Vi kollade sen på Ice Age 3, ställde mig i bostadskö och nu sitter jag här framför datorn och äter vindruvor. jag är slö.

igår var det som sagt avskedsfest hemma hos jullan. tur för mig så slapp jag säga hejdå. men det kommer ju det också.. hon fick ett album som jag gjort åt henne. ett album med mycket känslor. det var ganska jobbigt att göra det, inte bara fysiskt utan också psykiskt. jag menar, jag framkallade runt 220 bilder och alla bestod av BARA minnen vi har. jag kom på mig själv några gånger känna en tår rinna ner längs näskonturen. en tår om det förflutna, en tår om framtiden? förut kunde jag säga "ingenting kommer längre bli som förut" och tro att mitt liv var över, men kanske har jag insett nu att "bara vissa saker kommer inte vara som förut". jag måste inse det nu iallafall. jag vill inse det. men tillbaka till gårdagen... Julia fick som sagt ett album av mig. jag tycker det är lite småpinsamt att ge såna saker, så jag vet faktiskt inte riktigt varför jag gör det egentligen. Men när Julia satt på sin säng och bläddrade i den och sa saker som "men gud jessica, har du gjort det här?" så började jag gråta. försökte torka bort tårarna ganska snabbt, så jag vet inte om det hann synas. men grät gjorde jag. ibland har jag betett mig som att du ska flytta föralltid julia. eller jag är nog inte ensam om det, men du är borta i tio månader. egentligen, tio månader går väldigt fort. tänk, vi har redan gått två år på gymnasiet. men tanken att inte träffa dig varje dag, äta lunch med dig, skratta med dig, träna med dig, snacka skit med dig, snacka secrets med dig. tanken att inte se dig varje dag. det är väl den man blir så ledsen av. du är modig tjejen, och det ska du ha cred för!

jag hoppas du fick ett förjävla bra avsked. för roligt hade vi ju! riktigt roligt! jag kände glädje, depp och vemod hela kvällen. om och vartannat & allt samtidigt ibland. det var länge sen jag kände mig så... vad ska man säga? vissa saker som folk sa och gjorde blev jag glad över. saker som det var länge sen jag hörde, tack precis vad jag behövde. och som sagt, detta vemod att behöva säga hejdå till en av mina bästa vänner för ett bra tag framöver. jag vet att du har fullt upp nu i två dagar innan du åker, men jag hoppas verkligen du kan ta dig tid att träffa mig så jag får krama skiten ur dig. jag menar, jag är ju ganska liten så mig kan du nog få in någonstans i nåt hål i kalendern hihihi.

nästa år får vi ta en resa till frankrike tillsammans till lilla maddsen!