Schweet

nu har jag kommit till scenariot pa resan som jag hade hoppats inte skulle intraffa. sitter har borta pa Nya Zeeland och har filosoferat en del. Missfarsta mig inte, jag har the time of my life har borta med mina tva finaste. men nu har den har lilla lilla angesten infinnit sig, men tanke pa att mina handbollstjejer har lyckats ta sig till Allsvenskan. sa javla stoooort!! men anledningen till sentimentaliteten ar saklart att jag ocksa vill kanna stamningen av det, vill ocksa kanna stamningen av allt firande. och inte blir det lattare nar herrarna gatt upp i elitserien och mina junistjejer tagit silver i SM. skanela for the win! och sjalvklart hander allt nar jag inte ar hemma, onskar verkligen jag kunde fa vara delaktig. MEN ater igen, misstolka mig inte. jag skulle inte byta det jag gor just nu mot nagonting i varlden och just nu ar typ det sista jag vill att aka hem. men det ar bara tanken att missa detta som gor mitt handbollshjarta sa sentimentalt och ledset. men som sagt...

till mina handbollstjejer:

HUR BRA SOM HELST, NI E GRYMMA!! EN MASSA KRAMAR SKICKAR JAG TILL ALLA ER, FOR DET NI GJORT AR STORT! NJUT AV DETTA, JAG GOR DET HAR BORTA! SA SES VI NAR JAG KOMMER HEM, PUSS PUSS PUSS