Inte en alltför bra dag
men trodde det skulle vara värre. efter en natt på akuten och 2 timmars sömn trodde jag att jobbet skulle vara en riktig pina. det gick bättre än jag trodde, och jag tror faktiskt att det var precis jobb jag behövde för att tänka på annat. för det var väl just det som var tungt, att gå runt och oroa sig idag.
trots att man känner att "det är ingen fara" så vet man inte hur jobbigt det känns förrän det händer något med någon man älskar. att försöka vara skärpt när man kör in till sjukhuset mitt i natten, det svider lite bakom ögonen av oro, men att man egentligen bara vill lägga sig i pappas famn och krama honom tills allt blir bra. så trots att man tänker "det är ingen fara, det blir bra" så vet man inte hur jobbigt det är förrän något verkligen händer. men det är ingen fara, det kommer bli bra!
