mycket känslor uppstod idag

för 3,5 år sen åkte jag på ett läger för ungdomar som stammar.
idag åkte jag in till Stockholm för att träffa på en hel del av de människor som fanns det under den veckan.

va glad jag är att jag gjorde. trots det dåliga samvetet jag fick över att begära ledigt från en DIV2-match så var det så värt det. även om det bara var några få av de personer som jag faktiskt lärde känna så var det fantastiskt roligt. jag var så nervös att vissa inte skulle känna igen mig, både deltagare och ledare. men det var bara någon enstaka ledare jag fick fräsha upp minnet på, och de verkade alla så glada att se mig.
jag minns fortfarande känslan jag hade när jag var påväg upp till Härnösand. jag grät. jag kände mig så ensam, och var så nervös över vad som skulle hända. men väl där uppe blev man så varmt bemött av både ledare och andra deltagare. det var början på en fantastisk vecka.

idag visade de bland annat en film från lägret, och jisses vad mycket känslor som svallade upp då. jag rös av att titta på det, och jag kände hur det brände bakom ögonlocken. det är svårt att beskriva den känslan och gemenskapen som uppstod mellan oss människor där uppe, för folk som inte vet hur det är att stamma. bara grejen att först ha känt sig som ensammast i världen, till att komma till en plats med en grupp människor där det är helt naturligt att stamma. den känslan gjorde att man växte utav bara farten. på filmen visades det lite vad man gör där uppe, - massa olika lekar och samarbetsövningar, samtal om stamning och erfarenheter, hur mycket vi faktiskt åt när vi var där och även klipp där det var så kallade "oförberedda föredrag". jag minns själv den känslan jag hade i kroppen när jag satt där och "man fick välja själv om man ville gå upp och prata inför alla." jag satt bredvid min vän Stoffe och jag kände hur det tryckte i bröstet och hjärtat slog bara fortare och fortare. till slut ställde jag mig upp och möttes av applåder. när jag sen stod där uppe, skulle hålla ett kort föredrag och fick alla i rummet att skratta - det går inte att beskriva känslan. hela veckan är en otroligt fantastisk idé, den ger så mycket för så många människor!
i sommar kanske det blir av att åka dit igen för mig, vi får se...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0